Håkan Lövdahl

Nyss hemkommen efter Svenska Folkpartiets valvaka och försöker sammanfatta mina egna tankar kring presidentvalet. Resultatet för Svenska Folkpartiets del kunde ha varit bättre, men det är sånt man får leva med.

Det som är svårare att acceptera är den tilltagande smutskastningen och nedvärderingen av politiska motståndare och avsaknaden av förståelse för varför vissa röstar som de gör.
För en tid sedan berättade en kvinnlig bekant om en händelse som inträffade för några år sedan. Hon var vid tidpunkten i en mycket utsatt situation och bodde på sjukhus. Detta utnyttjades av en invandrad man i 50-års åldern. Han förde bort henne från salutorget i Åbo och våldtog henne och lämnade henne åt sitt öde. Hennes berättelse var detaljrik och obekväm att höra. Det är uppenbart vilket trauma detta har orsakat henne. Händelsen har också påverkat hennes pojkvän som nuförtiden hyser kraftiga antipatier mot allt vad invandring och islam heter. När det omgivande samhället sviker och inget stöd finns att få är det naturligt att man sympatiserar med den som visar förståelse och erbjuder iallafall någon slags form av upprättelse. Att åtminstone få bort en del av vanmakten.
När vi en stund senare diskuterade presidentvalet var hon lite osäker på om hon alls skulle rösta. Jag frågade om det fanns någon kandidat hon kunde tänka sig att rösta på. Hon svarade Laura Huhtasaari, sannfinländarnas kandidat. Som finlandssvensk hade jag vissa svårigheter att ta till mig detta, med tanke på sannfinländarnas nedmontering av allt det svenska i Finland och deras negativa attityd till finlandssvenskarna.  Som en varm vän av den demokratiska rättsstaten uppmanade jag ändå henne att rösta.

Det finns många i vår värld som inte är kapabla att känna empati med andra. Som väljer att kalla andra för idioter (och värre saker) istället för att försöka undersöka och granska de underliggande orsakerna till deras agerande. Jag kan också tänka mig att det är någon form av försvarsmekanism som aktiveras ibland. Man väljer att kalla dem för idioter, rasister,  med mera för att slippa känna medlidande med dem, för att undvika att känna deras smärta. De som lever i en skyddad omgivning kanske hävdar att de utsatta har sig själva att skylla eller att de ”spelar offer”, vad som helst duger som skygglappar för de problem som finns i samhället. Ofta är det högt utbildade personer som sysslar med detta. Kanske kognitiv förmåga inte alltid går hand i hand med emotionell kapacitet? Inser de inte att deras beteende är en direkt kopia av vad de beskyller de främlingsfientliga för? Var är viljan att gå på djupet, att samla empiri och att tänka till ordentligt?

Som utbildad ekonom inom redovisning och revision är det naturligt för mig att vilja gå lite längre än att bara skrapa på ytan. Sanningen måste blottläggas i den mån det är möjligt. Det politiska diskussionsklimatet skulle må bra av att anamma revisionskonceptet ”a true and fair view”; tanken om en sann och rättvisande bild av sakernas natur. Dagens politiska situation kännetecknas av förvrängd och vilseledande information och tankegångar; den rationella djuplodande analysen har ersatts av okritiskt tänkande utan egentlig verklighetsförankring. Det är hög tid för var och en av oss att bli kritisk, speciellt i förhållande till det egna tänkandet samt börja inse att världen ser olika ut beroende på vem du frågar.